Böcker jag läst 2020-2021

 

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Har läst Shuggie Bain av Douglas Stuart, högt på boklistorna i flera länder våren 2021. Handlingen utspelar sig i Glasgow, och boken är delvis självbiografisk. Det är författarens debutroman för vilken han fick Bookerpriset 2020. 

Huvudpersonen Shuggie växer upp i en söndertrasad familj i samhällets utkant tillsammans med en alkoholiserad mamma som lämnas av sin man, och Shuggie gör allt för att stötta och hjälpa henne under hela sin uppväxt. Själv ses han som annorlunda av sina jämnåriga och blir ofta mobbad och trakasserad. Hans syskon finns med de första åren av hans liv, men till slut är det bara han och mamman kvar, och de har inte bästa förutsättningar för att klara sig.

Mamman är katolik medan Shuggies pappa är protestant, och det visar sig att det är avgrunder mellan de båda kristna inriktningarna. Shuggie har en syster och en bror som båda två lämnar familjen, när de fått nog, och han är till slut ensam kvar med mamman och hennes drickande. Det är en ojämn kamp för Shuggie trots att han gör sitt bästa. Det kan bara gå neråt.

Die Therapie av Sebastian Fitzek

Jag har både läst och översatt Die Therapie av Sebastian Fitzek (under pandemitiden 2020-2021). Det är en psykologisk thriller och en riktig bladvändare, som till och med slog ut Da Vinci-koden som bestseller i Tyskland 2006, när den utgavs. Fitzeks böcker har översatts till många andra språk och flera har dessutom filmats. Han är en mästare på att skriva psykologiska thrillers, och några av dem har jag sett och läst förut, men den här har jag inte sett på svenska ännu. Mina egna försök att få något svenskt förlag att nappa på en svensk utgivning har hittills inte gett något resultat. Jag har förstått att man måste räkna med att erforderlig översättningsrättighet försvårar för förlagen att säga ja till översättningar,  eftersom det kostar pengar och minskar vinsten, särskilt om översättaren inte redan är en känd författare eller person. Bara för undertecknad att bita i det sura äpplet. Boken är i alla fall bra.

 Die Therapie (= Terapin) handlar om hur tolvåriga Josephine, dotter till den kände psykiatern Viktor Larenz, en dag försvinner från hemmet i Berlin under mystiska omständigheter. Larenz har egen praktik inne i Berlin och är dessutom välkänd både från tv och andra mediasammanhang. En man i sina bästa år - vältränad, rätt klädd och med god ekonomi och ansett yrke. Han bor i en fashionabel del av Berlin tillsammans med fru och dotter. Huvudförutsättningarna kan inte vara bättre.

En dag är dottern försvunnen försvunnen, och ingen vet vad som hänt. Det blir stort mediapådrag som tyvärr inte leder någonvart. Fyra år senare har hon fortfarande inte kommit tillbaka eller blivit hittad, och Viktor har dragit sig tillbaka till familjens avlägset belägna fritidshus på ön Parkum, en påhittad plats, där familjen har ett sommarhus. Viktor jobbar där på en intervju för tidningen Bunte om dotterns försvinnande, och han har dragit sig tillbaka efter vad som hänt dottern.

Han blir uppsökt av en ung obekant vacker kvinna, som vill bli behandlad av honom. Hon har hört talas om den kände psykiatern och vill ha hans hjälp, eftersom hon lider av schizofreni. Viktor låter sig övertalas att påbörja terapisamtal med henne, trots att han sålt sin praktik efter Josephines försvinnande. Kvinnan, Anna Spiegel, som säger sig vara författare, berättar att hon brukar plågas av otrevliga hallucinationer och vanföreställningar. Bland annat talar hon ofta under terapisamtalen om en ung flicka, Charlotte, som också försvunnit spårlöst, och Viktor slås ibland av vissa likheter med vad som hänt dottern Josy. Han blir lite misstänksam, och terapisamtalen med Anna tar så småningom nästan formen av förhör från hans sida. Han har aldrig gett upp om att få reda på vad som hände Josy, och nu hoppas han komma närmare lösningen. Har Anna något med detta att göra?

Alltmer dramatiska och oförklarliga händelser inträffar på den ganska sparsamt bebodda ön där Viktor och Anna Spiegel befinner sig. Ett våldsamt oväder gör att det inte längre går att ta sig dit eller därifrån, utan man är fast på ön där man är, då enda färjeförbindelsen med fastlandet har ställts in på grund av ovädret. Slutet på historien blir inte riktigt vad man väntat sig, men spänningen hålls vid liv boken igenom. Det är en riktig bladvändare.

Renegater av Klas Östergren
Med sin nya roman avslutar Klas Östergren sin trilogi om Henry Morgan som inleddes med Gentlemen och fortsatte med Gangsters. I början står Författaren vid grinden till sin gård på Österlen och tittar ut över nejden. En mager karl i ränsel närmar sig målmedvetet. Det är vår gamle vän Henry Morgan, snajdare, pianist, fixare och fabulatör.





Renegater är en tjock otymplig bok, 746 sidor, så det tar en stund att komma igenom den. Den går långsamt och ryckigt fram. Hör finns berättelsen om Henry Morgans återkomst,  berättelsen om en pr-man som blir inblandad i försäljning av ett JAS-plan till Sydfrika samt Östergrens rapport om tiden i Svenska Akademien.
En renegat är en avfälling. Själv lämnade Östergren Svenska Akademien, och han beskriver det i boken på sid 485. Där berättar han bl.a. om Horace the Horrible (Horace Engdahl) och Sarah the Saint (Sarah Danius). Personerna har alla fått ett gräsnamn, t.ex. herr Darrgräs (Anders Olsson), herr Styvrepe (Horace Engdahl), fru Råg (Sara Danius), fru Vass (Sara Stridsberg), fru Slok (Kristina Lugn), fru Timotej (Katarina Frostenson) och han själv herr Svingel. Han berättar också om sin ungdoms vänskap med Katarina Frostenson och hennes make, klubbvärden.