Jag bor på Revsudden längst ut på Skäggenäshalvön. Mitt första besök på min nuvarande adress var 1965 tillsammans med min pojkvän och hans pappa som då skulle titta till sommarstugan. Redan då slogs jag av det vackra läget. Utsikt ända till Öland över det glittrande Kalmarsund. Jag förstod att det var ett kärt ställe, men på den tiden ganska glest befolkat.
Här på Revsudden har jag hållit i en bokcirkel under flera år (sedan 2012 fram till pandemins början). Ett 20-tal snacksaliga bokälskare deltog vid de flesta sammankomsterna, 3-4 samtalsträffar varje vår- och hösttermin. Det var många goda bullar och kakor som vi fick smaka på under kaffepauserna. Pandemin och egen sjuklighet satte tyvärr stopp för allt detta i början på 2020. Men jag läser fortfarande mycket, och jag har dessutom översatt några böcker från mina tre främmande språk till svenska - några få utgivna, resten som meningsfull sysselsättning under pandemin.
Större delen av mitt yrkesverksamma liv var jag språklärare på gymnasiet - engelska, franska och tyska - en syssla jag också praktiserade lite grand några år efter det att jag gått i pension. Språk har alltid intresserat mig stort. Då menar jag inte bara ord och grammatik, utan språk inbegriper också kommunikation mellan människor, kunskaper och fakta om landet i fråga, matvanor, sedvänjor och "typiska" beteenden med mera. Att vi är med i EU betyder inte att alla EU-länder är lika varandra i alla avseenden. Stads- och landsbygdsregioner inom Sverige liknar inte ens varandra, om man tittar närmare. Här på Revsudden säger vi för det mesta "hej" till även okända människor vi möter, när vi är ute på promenad. Jämför det med Stockholm!
